Framtidsjordens praktikanter bloggar om en hållbar framtid

Förra veckan åkte vi mot Kolunji farm för att träffa en självhjälpsgrupp bestående av endast kvinnor, något som Kudumbam introducerade inom organisationen 1998. Varje grupp består av 12-20 medlemmar mellan 18 och 60 år. Den grupp vi deltog i startade 2001. Kvinnorna i gruppen investerar sina pengar genom ett kollektivt sparande, vilket innebär att varje individ sparar en viss summa per månad genom gruppen. Oftast handlar det om 100 rupees, men det viktigaste är att alla sparar lika mycket. Gruppen har sex olika typer av räkenskapsböcker där de antecknar betalningar och håller koll på sparandet. Det finns bland annat en bok för sparande, en för beslutsfattande och en för kredit. Det är medlemmarna i gruppen som väljer ordförande, sekreterare och kassaförvaltare.

Gruppen har ett gemensamt bankkonto där de sätter in sina pengar varje månad. Av detta sparande kan en summa tas ut om någon i gruppen behöver låna pengar. Två eller tre personer kan ansöka om lån i en grupp, och de som ansöker om lån i utbildningssyfte, för sitt jordbruk eller för hälsoproblem prioriteras framför de som ansöker om lån till tempelfestivaler, utflykter eller bröllop. Gruppen bestämmer gemensamt räntan, och om någon inte har möjlighet att betala sin del en månad kan de andra gruppmedlemmarna lägga in pengar för den personen så att summan som sätts in på kontot alltid är konstant.

Det finns nu 120 grupper i 35 byar runt Kolunji farm, vilket handlar om 1500-2000 bönder, alla kvinnor. Kudumbam startade självhjälpsgrupperna eftersom människorna i området är i behov av pengar, och lånar pengar med mycket hög ränta (ofta runt 35%). Oftast kan de endast betala tillbaka räntan och inte summan de lånade. Detta leder till att de tvingas ta sina barn ur skolan och sätta dem i arbete istället, för att kunna tjäna pengar till familjen. Kudumbam vill stoppa detta och tänker långsiktigt på bönderna och på hur deras situation ska kunna bli bättre. Grupperna har förbättrat medlemmarnas sociala status i hög utsträckning, och kvinnorna kan hjälpa till att försörja familjen genom grupplån och stöd från gruppen. De får möjlighet att själva ha kontroll över pengar och inte förlita sig på mannen i familjen, och på så sätt även bli mer självständiga individer.

Vad uppfriskande det är att se att så många bryr sig om miljön här i Indien. För några dagar sedan besökte vi en skola, S.B.I.O.A CBSE School här i Trichy, för att vara en del av deras temavecka. Denna vecka handlar om att skapa medvetenhet om vår miljö och vilka miljöproblem som finns, och uppmuntra till att tänka miljövänligt och hållbart. Den här dagen skulle eleverna få göra något som kallas ”seed balls”, fröbollar, vilket är ett projekt Kudumbam driver. Denna teknik användes i det antika Egypten för att återuppbygga odlingsmarker efter att de brutits ner av Nilens årliga vårfloder. Tekniken återupptäcktes av den japanske bonden Masanobu Fukuoka som fokuserade på naturligt jordbruk, och nu används tekniken runtom i Indien för att plantera mer träd.

För att göra en fröboll blandar man sand, jord och dynga med lite vatten, rullar ihop det till en boll och placerar ett frö inuti bollen. Bollen läggs sedan i solen för att torka, och när den torkat kastar man ut den i naturen. När bollen kommer i kontakt med fuktig jord eller regn börjar fröet gro.

Upp emot 200 elever deltog i projektet. De hade inte gjort fröbollar tidigare och tyckte det var en mycket rolig uppgift som de gick in för helhjärtat. De berättade att de tycker att det är viktigt att plantera mer träd för framtida generationer, men även för oss som lever här idag då mycket träd huggs ner och luften blir allt sämre av olika föroreningar. Fröbollarna symboliserar hopp, och eleverna tyckte att det var viktigt att de fick vara en del av det här projektet för att förbättra miljön.

Skolans rektor Ms. Sakunthala betonade vikten av att eleverna, generationen som blir morgondagens ledare, inser hur viktig miljön är och att man måste vara rädd om den och ta ansvar för sina handlingar gentemot den. Miljöveckan på skolan innebär även att eleverna inte ska använda plast i exempelvis matlådor eller påsar, och de får delta i olika projekt och ta del av föreläsningar för att lära sig mer om ämnet.

Detta var en mycket lärorik dag, och det var fint att se elevers och lärares genuina intresse för miljön. Att Kudumbam driver projekt som detta är både uppskattat och viktigt, och vi praktikanter var stolta över att få vara en del av det tillsammans med Mrs Poppy och Mr Rengaraj.

Tänk hållbart!

En gång i månaden håller Kudumbam en tredagarskurs på Kolunji farm för att sprida kunskap om ekologiskt och hållbart jordbruk. Denna helg var det dags igen. 19 deltagare inom olika yrkesområden medverkade, och det märktes att de var ivriga att få lära sig. Den första dagen började med en introduktion till kursen av Mr. Ramadass och Madam Poppy. Detta följdes av en rundtur på farmen. Kursdeltagarna fick bland annat se hur en “wermi kompost” (en kompost med maskar) ser ut och hur de själva kan göra en, och lära sig om hur de kan odla alger som ger näring till jorden på ett naturligt sätt. Det aktiva deltagandet blandades med föreläsningar om ekologiskt jordbruk, Kudumbam som organisation och Kolunji farm samt filmvisning.

Dag två började tidigt. Vi åkte några kilometer med buss ut till ett fält som odlar olika typer av grödor för att titta på hur det såg ut och för att deltagarna skulle få en större förståelse för hur detta “multi-crop”-jordbruk förhindrar spridning av skadedjur helt naturligt. Mr. Ramadass introducerade en workshop, där deltagarna delades in i grupper och gick ut på fälten för att sedan rita och skriva vad de kommit fram till och presentera detta för gruppen.

På kvällen var det dags att göra sig i ordning inför en kulturell show som visas i samband med kurserna. Flickorna ville göra oss fina genom att fläta våra hår stramt, fästa bindis mellan våra ögon och lägga våra sjalar tillrätta. Alla samlades framför Kolunjis scen, där barnen uppträdde med sång och indisk dans till allas förtjusning. Vi praktikanter fick en snabbkurs i dansen på scenen inför alla (om man nu kan kalla våra rörelser för dans…), och sedan lärde även vi ut lite danssteg vilket var uppskattat av barnen.

Sista dagen samlades deltagarna på ett av Kolunjis odlingsområden. De delades upp i grupper och stötte upp jorden för att skapa bra områden att odla på. Sedan presenterade de hur de hade gjort, och fick plantera frön eller plantor i jorden. Efter detta följde föreläsningar om “rooftop gardens”, och slutligen fick deltagarna komma med feedback samt få diplom för att de deltagit i kursen.

Vi uppskattade verkligen att få vara med på denna kurs. Trots att föreläsningarna var på Tamil, förstod vi mycket genom att observera och ibland delta under de praktiska delarna. Det var upplyftande att se att så många är intresserade av ekologiskt och hållbart jordbruk, och att de aktivt vill förändra sina metoder till det bättre.

Tänk hållbart!