Framtidsjordens praktikanter bloggar om en hållbar framtid – Sida 12 – Framtidsjordens praktikanter bloggar om en hållbar framtid

7 mars, 20187 mars, 2018

De första dagarna och besök från en tidigare praktikant

Endast fem dagar har vi varit i Indien. Av någon anledning känns det som att vi har varit här mycket längre, förmodligen på grund av alla nya intryck och händelser. Den ytterst påtagliga värmen, dofterna, maten, alla människor och djur… Vi börjar så småningom komma in i rutiner både på kontoret samt hemma i lägenheten. Dock känns det som att vi måste välkomna ovissheten till viss del och lägga viljan att planera bakom oss ett tag. Vi ser detta som ett bra tillfälle att få lära oss leva i nuet!

Under en heldag besökte vi farmen Kolunji för att lära oss om hur de jobbar för hållbart jordbruk. Ett helhetstänk kring miljö, jämställdhet och utbildning är en viktig grund för Kudumbam. På Kolunji bor det för tillfället 17 barn, varav de flesta är föräldralösa och har av olika anledningar inte haft tillgång till skola. Genom Kudumbams insats får barnen en chans till utbildning och genom den en möjlighet till jobb i framtiden. Barnen får samtidigt lära sig vikten av ett hållbart jordbruk och miljötänk. Kudumbam hoppas sedan i framtiden att några av dessa barn väljer att jobba på föreningen för att driva den framåt och fortsätta jobba för en hållbar framtid. När barnen kom hem från skolan blev det mycket lek – de sjöng sånger om hållbarhet och miljötänk på tamil och visade oss olika indiska danser vilket var underbart att se. Det var omöjligt att inte åka berörd från Kolunji, och vi ser fram emot att snart komma tillbaka.

Under våra första dagar på plats i Trichy hade vi turen att träffa Sara, en f.d. praktikant som var på Kudumbam för åtta år sedan, 2010. Sara jobbar nu med CSR (corporate social responsibility) i Storbritannien samt är yogalärare. Hon berättade hur det var då när hon var här och vilka förändringar som skett:

“There were no monkeys at Kolunji when I lived there. Scarcity in the wilderness have forced them closer. The global climate for development and aid work has devolved since 2010. Though Kudumbam’s expertise is now more sought for than ever, some participants with money to invest are now willing to pay for the training once considered highly experimental. The NGO are through this new financial model still able to reach out to those in the margins.
.
The rich in India are richer and the poor certainly poorer. There are now 17 children living at Kolunji. It’s nice to see a generation shift at this 35 year old NGO though the big bittersweet fact is that it would be nicer if the charity was rendered obsolete. It is easy to feel that the world is filled with evil wrongdoers though let me tell you first hand that the counterbalance is here. We will continue the good work, and when doubt comes, we will be right here waiting.”

Sara och Poppy - ett kärt återseende. — Sara och Poppy – ett kärt återseende.

Vi är tacksamma över att få vara här på Kudumbam och att få ha träffat Sara som kunde berätta om sin praktikantupplevelse. Vi hoppas att vi en dag kommer kunna berätta för framtida praktikanter om våra erfarenheter, och visa på förbättringar som skett under tiden.

Tänk hållbart!
/Felicia, Ylva och Irene

7 mars, 20187 mars, 2018

Vanakkam!

(Vanakkam betyder ”hälsning” på tamil). Det är vi som har tagit över bloggen för praktikanter som åkt till Kudumbam från Framtidsjorden. Vi befinner oss i staden Tiruchirappalli (Trichy) i Indien och ska vara här de kommande fyra månaderna. För att ni ska få en bättre bild av vilka vi är som uppdaterar bloggen finns en kort presentation av oss själva nedan. Vi ska göra vårt bästa för att uppdatera bloggen regelbundet och skriva intressanta inlägg om vad som pågår här under dagarna.

Till vänster: Ylva
Ålder: 23 (och 28 dagar!)
Kommer ursprungligen från: Island, bor utanför Stockholm
Utbildning: Natur och äventyrsguide, Teater
Erfarenheter: Praktiserat och jobbat som äventyrsledare på Island och i Sverige. Studerat och jobbat med teater på Island, Norge och Uganda. Varit konferansier på Miljötinget – 2015. Volontärarbetat, på bl.a ön Lesvos i Grekland. Arbetat lite med dokumentation, främst film.
Fun fact: Spelat in en musikvideo i Uganda
Fem snabba:
Snöboll/Kokosboll
Te Indian style/Te utan mjölk
Mac/PC
Spindel/Kackerlacka
Idli/Dosa

I mitten: Irene
Ålder: 26 (och fyra månader!)
Kommer ursprungligen från: Åland
Utbildning: kandidatexamen i Mänskliga Rättigheter
Erfarenheter: praktiserat i Bryssel vid Finlands ständiga representation till EU, jobbat som EU-beredare vid Ålands landskapsregering, volontär jobbat vid kvinnojourer i Malmö. Rest mycket i Europa, Sydostasien och Oceanien
Fun fact: Extraknäcker som trubadur under somrarna på Åland
Tre snabba:
Snöboll/Kokosboll
Te Indian style/Te utan mjölk
Mac/PC
Spindel/Kackerlacka
Idli/Dosa

Till höger: Felicia
Ålder: 23 (fyller 24 i april!)
Kommer ursprungligen från: Stockholm
Utbildning: Kandidatexamen i Socialantropologi med inriktning Psykologi
Erfarenhet: Rest mycket i Asien och Europa tidigare, bott i Köpenhamn och praktiserat på en organisation där som forskar om välmående (The Happiness Research Institute), praktiserat på den ideella organisationen Reach for Change i Stockholm
Fun fact: Självutnämnd expert på Harry Potter
Fem snabba:
Snöboll/Kokosboll
Te Indian style/Te utan mjölk
Mac/PC
Spindel/Kackerlacka
Idli/Dosa

6 mars, 20185 mars, 2018

Buddhism och bekämpningsmedel

Vilken roll spelar religion för klimatförändringar och övergången till ekologiskt jordbruk?

I Ladakh är majoriteten av invånarna buddhister, även om vissa delar domineras av Islam. Det märks tydligt hur närvarande religionen är i människornas vardag – i nästan alla möten och samtal vi har kommer andligheten in. Vi pratar ofta om själen, om ”Gud”, energier, ”to do good”. Kopplingen till religion görs även i organisationernas arbete med klimatförändringar. Redan tidigt under min praktik här i Ladakh märkte jag hur det talades om ekologiskt jordbruk i relation till religion. Buddhismens grundläggande världsbild går ut på att alla varelser i universum hör ihop och är ömsesidigt beroende av varandra, vilket även framhålls när organisationerna möter bönder i byarna för att prata om ekologisk odling.

Under ett samtal förklarar Tashi, som arbetar på LEHO, kopplingen till buddhism för mig:

– De flesta som bor i Ladakh är buddhister och anser därför att det inte är rätt att skada djur i onödan, som en ju gör genom att använda kemiska bekämpningsmedel.

Han fortsätter:

– Ekologiskt jordbruk handlar om interrelationen mellan naturen, människor och ekologisk mångfald, precis som inom buddhismen där vi har en holistisk syn på naturen. Vi ska respektera mångfalden och inte döda någon varelse i onödan. Det är inte som i kristendomen till exempel, där Gud gav Adam och Eva naturen att härska över. Enligt det buddisktiska synsättet är vi människor en del av naturen, vi står inte över naturen, och därför ska allt vi gör vara till fördel för alla varelser. Vi är beroende av varandra, så när vi brukar jorden är det inte bara för att vi ska få mat att äta, utan även för att skapa en bra miljö för maskarna i marken.

Workshop i kompostbygge i byn Stakmo, där LEHO även förklarar fördelarna med att ha kompost, bland annat att det skapar en näringsrik och trevlig miljö för maskar och insekter.

Detta synsätt kan även påverka bönderna åt andra hållet och bidra till en försiktighet gentemot alternativa lösningar. Vid ett tillfälle när vi gjorde intervjuer med bönderna i Umla inför en studie om deras upplevelser av övergången från kemikaliska bekämpningsmedel till ekologisk kompost, uttryckte flera av de vi pratade med samma tanke. Några av de vi intervjuade berättade då om dilemmat med att ha en kompost med insekter som skadas när en vänder jorden. Tsering Angmo som är en ung kvinna som bor i Umla och arbetar med jordbruk uttryckte sin oro inför att ha en kompost för mig under intervjun.

– Jag vet att kompost är bättre för hälsan än bekämpningsmedel, men spirituellt känns det inte som ett bra alternativ då det skadar många liv som bor i mullen, sa Tsering Angmo och efterfrågade istället en kompost utan levande djur och insekter.

Som alternativ till kompost använder många av bönderna här gödsel från djuren, men då allt fler människor flyttar från byarna för att arbeta med turism inne i städerna blir även djuren färre i byarna då de tar upp mycket tid och arbetskraft.

Det är intressant att fundera över hur religion och tradition underlättar beslutet om att helt sluta använda bekämpningsmedel, och gör att utgångsläget här i Ladakh blir annat än i exempelvis Sverige där vi till varje grad framhåller vår rätt till mat över andra individers (såväl djurs som jordbrukares) välmående. Hur kan vi motiveras till ekologiskt jordbruk och en mer omsorgsfull syn på naturen när vi inte har religionen att falla tillbaka på i ett allt mer ateistiskt Sverige? Samtidigt tror jag att många kan uppleva en andlighet i naturen, oavsett livsåskådning. Här i Ladakh är det i alla fall svårt att inte känna sig andlig när en befinner sig i naturen bland de magiskt höga bergen.

En buddhistisk "stupa" bland bergen i Hemis Nationalpark — En buddhistisk ”stupa” bland bergen i Hemis Nationalpark

1 mars, 20182 mars, 2018

Ciao Ciao Bloggen!

Och så var det dags för vårt sista inlägg här på bloggen!

Med tre knappa veckor kvar här i Bolivia så har vi självklart blandade känslor. Det ska bli skönt att komma hem men det finns mycket vi kommer att sakna. Vi har delat många häftiga upplevelser tillsammans, både svåra och underbara. En sak vet vi med säkerhet och det är att vi kommer sakna landet och se tillbaka med mycket skratt. Vi har träffat så mycket olika människor från alla möjliga delar av Bolivia. Vi har rest ensamma och tillsammans. Vi har delat vardag med och lärt känna människor som vi antagligen aldrig hade korsat väg med annars. Vi har behövt anpassa oss till en helt ny livsstil, på både gott och ont. (Mest gott). Det här är en upplevelse och erfarenhet som vi sent kommer att glömma.

För att kunna sammanfatta vår otroliga upplevelse tänkte vi skiva listor! Wihoooo listor!!

Top tre stösta utmaningarna:

Frustrationen över att ingenting går att planera så som vi är vana med.
Bo och jobba på samma ställe.
Sjukdomar under mindre bra förutsättningar.

Top fem häftigaste upplevelserna:

Att få bo och dela vardag med människor som helt lever utanför det kapitalistiska systemet.
Att få se den delen av Bolivia som man aldrig hade fått göra som turist.
16 timmars bussresa är faktiskt ganska kul och mysigt.
Att få se den otroligt rika och mångfaldiga naturen Bolivia har att bjuda på. (Alla farliga djur).
Karneval!!!

Top fem våra bästa tips till kommande praktikanter:

Förbered dig mentalt; ingenting kommer att bli som du tänkt dig.
Handsprit, handsprit, toapapper, toapapper.
Kulturkrockar är något som ofta kommer oväntat. Vad är att blir illa behandlad och vad är faktiskt en krock mellan kulturer?
Försök ta saker och ting med öppet sinne. Många händelser kan bli möjligheter istället för problem.
Ha i åtanke att sexismen är påtagligare än vad vi är vana med.

Med detta säger vi tack och bock till bloggen och den här underbara tiden vi haft tillsammans i Bolivia. Vi ses på Biskops Arnö!

27 februari, 2018

Hjälpa människor eller utnyttja systemet?

Grönskan runt Sirummalai är väldigt vacker.

Indien är ett av värdens största länder, både till yta och befolkning. De har en rik kultur, fantastiska människor och går idag igenom en snabb utveckling. Men bakom allt det fina finns ett enormt problem med social orättvisa i landet, det finns ett gigantisk gap mellan de som har mycket och de som inte har något alls.

Politikerna i Indien har försökt att minska gapet i många år genom olika regulatorer och hjälpprogram, med varierande resultat. År 2014 så klubbades en ny lag igenom i Indien, lagen gjorde det obligatoriskt för företag, med en årlig vinst på över 10 miljarder rupier (ca 1,25 miljarder sek), att skänka minst 2% av nettovinsten till välgörenhetsprogram (Cooperate Social Responsibility-program (CSR-program)). Det enda kravet var att pengarna skulle gå till program som jobbade med; fattigdom, hunger, utbildning, genus eller jämnlikhet.

Med en årlig vinst på mer än 10 miljarder rupier är det multinationella företaget AMWAY ett av de företag som måste skänka pengar till välgörenhetsprogram. Pengarna delades upp till flera olika projekt med olika mål. Ett av projekten handlade om att höja grundvattennivån i Dindigul distriktet.

Byggandet av en Check wier som ska hjälpa till att höja grundvatten nivån vid Sirummalai.

CIRHEP arbetar i Dindigul distriktet och är den organisation med mest kunskap om ämnet. AMWAY kontaktade då Mohan på CIRHEP och undersökte möjligheterna för ett nytt Watershed projekt. Gemensamt kom man överens om att bygga en Watershed vid Sirummalai Reserv Forest. Med hjälp av detta projekt så skulle 7 byar bestående av mer än 1700 bybor få bättre tillgång till vatten. Arbetet vid Sirummalai utfördes dock inte av CIRHEP själva utan man skapade en ny organisation som skulle få sköta all kontakt med AMWAY. Green Venture blev namnet på den nya organisationen som är en fristående organisation men som arbetar nära CIRHEP.

Projektet har blivit uppdelat i två olika faser och täcker totalt en yta på 1000 hektar. Under den första fasen, som tog slut i december 2016, så byggdes det bland annat Percolation Ponds, Field Bunds, Check Wiers, Farm Ponds m.m. Resultaten var enastående och effekten var att grundvatten nivån höjdes med mer än 30 meter. Den andra fasen som officiellt tog slut 2017, men där arbetet har fortgått in under 2018, gick ut på att både bygga nya Watershed-konstruktioner, rensa området på vattenkrävande ogräs och att renovera och utveckla gamla konstruktioner.

Det jobb som har gjorts under de två faserna har höjt livskvalitén och underlättat livet för byborna ifrån de 7 byarna. Tillgången till vatten är nu inte längre ett lika stort problem och området har gått ifrån att vara en torr brun plats, till att bli en bördig grön plats.

Tack vare den höjda grundvatten nivån så får bönderna bättre skördar.

Även om CSR-programmet har hjälpt CIRHEP i deras arbete så finns det även mycket kritik riktat mot denna typ av program. En återkommande kritik är att när det blev lagstadgat att företagen var tvungna att ge pengar så flyttade intresset av välgörenhet ifrån den goda viljan in till styrelserummet. Det finns tendenser som visar på att projekten oftast görs i närhet av vart företagen är aktiva, vilket tenderar till att gagna företagen också. T.ex. AMWAY-projektet hjälper inte bara de 7 byarna utan AMWAY har även en fabrik i området som är beroende av vatten och som också drar stor nytta av den höjda vattennivån.

Annan kritik som ofta syns i debatten kring CSR-programmet är att företagen som är tvungna att ge pengar till välgörenhet i själva verket kan vara de stora bovarna. De använder sen pengarna för att ”tvätta” bilden av företaget och få det att se ut som ett väldigt bra företag.

Frågan är då ifall om CSR-programmet är rätt väg att gå tillväga för att minska den social orättvisan i Indien eller om det har utvecklats till ett medel för företagen i Indien att förbättra sina egna möjligheter och bilden av sig själva?

Vattenflödet stoppas upp med hjälp av en check wier och vattnet får långsamt sjunka ner och höja grundvatten nivån.

26 februari, 20182 mars, 2018

Strejk i Cochabamba

Här i veckan väntade en spännande dag för Cajsa och Sara. Vi hade tydligen inte hängt med i svängarna här i Cochabamba för vi var helt oförberedda på att vakna upp till en spökstad. Till historien hör att vi vaknade upp på olika håll. Sara var strandad och fick en trevlig långpromenad hem! Gatorna var så gott som tomma, både på trafik och människor. Det enda spännande nytillskottet på gatorna var blokader. Fantasin hade flödat under natten och man kunde mötas av både blomkrukor, bildäck eller stenar som gjorde det omöjligt för trafiken att köra på i vanlig takt. I enstaka hörn satt kvinnor och män i grupp och skrek åt de få fordon som försökte ignorera de faktum att en strejk pågick.

Strejken utlöstes av den anledning att det var ett år på dagen sedan de Bolivianska folket röstade nej till att tillåta Evo Morales att kandidera igen. Något som skulle tillåta Evo Morales att få ställa upp i presidentvalet för en fjärde mandatperiod. Nej-sidan vann med knapp marginal.

Grundlagsdomstolen beslutade trots valet att låta Morales ställa upp en fjärde period. Motiveringen för detta var att det finns en motsägande lag som tillåter alla medborgare att kandidera. Det är en medborglig rätt att få ställa upp i valet. Många tror att konstitutionen har ändrats men de handlar snarare om en tolkning av lagen. Oppositionen är upprörd och argumenterar för att om folkets röst inte räknas så är de ingen demokrati. Morales supportrar anser däremot att anledningen till att nej-sidan var i majoritet beror på en mediekupp emot Morales i samband med denna omröstning, som även senare visade sig vara falsk.

Bakom blockaderna stod oppositionen som under eftermiddagen fick sällskap av motdemonstranter. Motdemonstranterna som bestod av Ja- sidan var i så stor majoritet att oppositionen fick dra sig tillbaka.

Foto: Sara Nyberg

26 februari, 2018

Konsten att tänka långsiktigt

Det hårda arbetet genomförs till stor del av kvinnor. — Tungt arbete i den 40 gradiga hettan, men med god stämning. Trots min bristande tamil förstod man snabbt att skämten haglade.

På CIRHEP arbetar man mycket med så kallade watershed projekt. Projektens mål är att man ska ta till vara på så mycket som möjligt av det vatten som torra områden får tillgång till. Detta uppnår man genom en rad konstruktioner som gör allt från att minska erosion till att höja grundvattennivåerna.

När konstruktionerna väl är byggda är CIRHEPs roll i det utspelad. Det är bönderna själva som ska sköta underhållet av dem och se till så att det vatten som genereras används på ett bra och hållbart sätt. Alla som äger en bit mark i området får därför komma till organisationens träningscenter där organisationen håller kurser i ämnet. CIRHEP lägger också stor vikt vid att de ska känna sig delaktiga i arbetet redan från början, därför inleds alltid alla watershed projekt med något som kallas shramadan.

Det är då det första faktiska spadtaget tas och det ska alltid genomföras av de boende i området. Oftast är det en damm som grävs eller något av liknande karaktär. Något som ger direkt inverkan i form av ökad tillgång till vatten, något som bönderna i området behöver. Det finns tydliga riktlinjer för hur mycket arbete som måste göras. Det inspekteras noggrant efter det färdigställts och om inte det uppfyller kraven så avbryts projektet. I sann indisk byråkratisk anda.

Vem som var chef på arbetsplatsen var det ingen tvekan om. Denna unge herre styrde och ställde med rak arm.

Det finns flera anledningar till varför man ser det som så viktigt att involvera folket, dels är det ett absolut måste eftersom CIRHEPs anställda annars enbart skulle syssla med att åka kors och tvärs för att se till så att de tidigare projekten fungerar som det ska. Men den viktigare anledningen ur ett större perspektiv är att man genom projekten utbildar folket i vikten av att värna om sin miljö.

De har alla upplevt den förändring som deras närmiljö genomgått de senaste åren eftersom området som CIRHEP arbetar med i dagsläget är mycket torrt. För mindre än en generation sen var grönskan dominerande och det fanns välfyllda vattendrag. Men att se och förstå är två olika saker. Det CIRHEP visar med sina watershed projekt är varför miljön förändrats och vad som händer om man värnar om den.

Arbetet sker uteslutande för hand och de stora mängder med jord transporterades bort på huvudet. — Arbetet sker uteslutande för hand och stora mängder med jord transporteras bortpå huvudet.

Den i övrigt torra och enfärgade platsen fick nytt liv med vackert färgade saris.

17 februari, 201812 april, 2018

Odling i möjligheternas megastäder

För någon som för tillfället bor i miljonstaden Mumbai är det svårt att tro att Indien är ett av världens minst urbaniserade länder. Omkring hälften av världens befolkning lever idag i städer. I Indien bor 65 procent av befolkningen fortfarande på landsbygden. Men allt fler rör sig mot storstadsmyllret. Varje vecka bestämmer sig drygt tre miljoner människor för att överge landsbygden i hopp om ett bättre liv i staden. Här i Mumbai samsas över 20 miljoner människor om det begränsade utrymmet. Om utvecklingen fortsätter som tidigare kommer mer än två tredjedelar av jordens människor ha bosatt sig i städer år 2050. Vilka blir konsekvenserna för klimatet, miljön och matförsörjningen?

Gamla vattentunnor används som odlingsbehållare på en takterass i Mumbaiförorten Khar East. Foto: Srushtidnyan

Tät trafik och energiintensiva industrier är förstås ingen drömkombination ur klimatsynpunkt. Miljonstäderna genererar stora utsläpp av växthusgaser, luftföroreningar och sopberg. När betonglandskapen breder ut sig hotas dessutom naturmiljöer. Värst blir konsekvenserna i tropiska miljöer, där artrikedomen är som störst. Att odlingsmarker går förlorade kan också få konsekvenser för jordens matförsörjning. Redan idag ökar kostnaderna för att transportera mat från landsbygd till storstadsområden i takt med växande avstånd. Om bara några år kommer en krympande skara jordbrukare att behöva producera mat till allt fler människor, på en allt mindre yta odlingsbar mark. Det är en utmaning som kräver effektivitet, mindre matsvinn och en rad smarta lösningar.

Vad gäller effektivitet är megastäderna trots allt inte så dumma. Att leva trångt är förhållandevis resurssnålt. Tätbefolkade städer kan till och med bli en nödvändighet om vi vill behålla så mycket skog, djurliv och odlingsmark som möjligt. De är betydligt mycket mindre energikrävande än våra typiskt svenska villastäder. I glesa stadslandskap är ofta avstånden mellan bostadsområden, affärer och arbetsplatser stora. Ofta krävs en egen bil för att ta sig till närmaste shoppingcenter. Det ideala är istället stadsmiljöer där människor kan leva, jobba och handla mat utan att behöva annan transport än kollektivtrafik.

Här odlas kryddpeppar. Foto: Srushtidnyan

Att växa upp i asfaltslandskap utan tillgång till grönområden är dock inte optimalt för vårt välmående. Studier visar att stadsbor löper högre risk att drabbas av ångestsjukdomar och depression än människor som bor på landsbygden. Enligt brittiska forskare kan vistelse i naturmiljöer bidra till minskad stressnivå, lugnare andning och jämnare hjärtfrekvens. Förklaringen är att naturliga omgivningar (även i små doser) påminner om den miljö vi evolutionärt utvecklades i. Därför har våra sinnen lättare att tolka information om växter och vattendrag än om gatumiljöer, vilket bidrar till att kroppen slappnar av.

Vi behöver alltså naturen för att må bra. Men att kombinera tätbefolkade städer med grönområden är lika viktigt som klurigt. Ett smart sätt att utnyttja begränsade utrymmen på är stadsodling. Kanske kan det till och med bli en nödvändighet i framtidens städer, när avstånden mellan producent och konsument ständigt ökar. Stadsodling kan innebära allt från odlingslotter insprängda i stadsmiljöer till småskalig odling på takterasser eller balkonger.

Även små odlingar som inte ger någon större ätbar skörd är värdefulla. De kan användas för att öka kunskaperna om odling och matens ursprung, vilket blir allt viktigare i en värld där majoriteten av oss lever i städer.

Sangeeta på Srushtidnyan planterar drumstick tillsammans med lärare och elev. Foto: Srushtidnyan

Stadsodling som pedagogiskt verktyg är något som organisationen Srushtidnyan i Mumbai använder sig av. Organisationens huvudfokus är att sprida kunskap om miljö och klimatförändringar till framförallt skolelever. Srushtidnyan har hjälpt till att anlägga fem stadsträdgårdar (eller terrace gardens som de kallas här) i Mumbaiområdet. Tre av dessa finns på takterasser hos organisationens samarbetsskolor. Syftet med trädgårdarna är helt enkelt att lära elever i stadsmiljö om odling. De får kunskap om vad växter behöver för att överleva och hur lång tid det tar innan de bär frukt. Eleverna får också lära sig om växters egenskaper och hur de kan användas. Under särskilda workshops har de bland annat fått framställa aloe-verajuice. Eftersom skolorna odlar på takterasser används olika typer av odlingsbehållare. Den typen av småskalig odling kallas ibland för mikroodling, eller micro gardening. Srushtidnyans samarbetsskolor odlar främst i återvunna vattentunnor. För att få eleverna att fundera över vad ett kretslopp är får de också tillverka gödsel av matavfall. Tanken är att de ska inspirera sina föräldrar till att odla, gärna ekologiskt.

Blad från kokospalmer används som utfyllnad i odlingsbehållarna. Foto: Srushtidnyan

“Vissa elever har aldrig tagit i jord innan. De vet inte hur en tomatplanta ser ut, trots att de äter tomater varje dag”, berättar Sangeeta på Srushtidnyan. “Nu har de lärt sig att det går att odla en papaya på bara 6-8 månader”, fortsätter hon. Sangeeta hoppas att trädgårdsarbetet kan göra eleverna mer motiverade att ta hand om växter och miljön i stort. Förutom frukter och grönsaker odlas medicinalväxter och särskilda växter som attraherar fjärilar. Syftet med de så kallade fjärilsträdgårdarna är väcka elevernas intresse för insekter, djur och växter i omgivningen. Genom att följa insekternas livscykel kan de lära sig mer om biodiversiteten i närområdet. “Och dessutom, vem tycker inte om att titta på fjärilar?” tillägger Sangeetas kollega Kunal.

Stadsodlingsprojekten i Mumbai visar att det finns hopp om fler gröna inslag i världens megastäder. Och tänk om vi i Sverige skulle ta tillvara på våra odlingsmöjligheter lika effektivt som mikroodlande Mumbaibor? Då skulle kanske larmen om Sveriges oroande låga självförsörjningsgrad snart vara historia.

/Zelda, Mumbai

12 februari, 20182 mars, 2018

Presidenten på besök

Förra veckan fick Cajsa i uppdrag att agera paparazzi när Evo Morales kom till en av de byar där vi jobbar. Presidenten var på plats för att inviga den tredje urfolksautonomin i Bolivia, Chipaya, som ligger i Oruroregionen nära gränsen till Chile.

Foto: Cajsa Mosbakk

Sen Morales tillträdelse har konstitutionen (Constitución Política del Estado, CPE) ändrats och i och med det har Bolivias urfolk fått mer att säga till om. Det har skett omröstningar om huruvida det olika kommunerna vill bli självständiga urfolksautonomier. Elva kommuner har röstat ja, något som innebär att de har ett större inflytande över sitt territorium. Att bli en självständigt urfolksautonomi innebär även en egen administration där folket i fråga får utse sina egna byledare och auktoriteter.

För urfolket innebär dessa autonomier ett större skydd av sina rättigheter. Majoriteten av Bolivias urfolk bor på landsbygden där offentliga institutioner brister, något som försvårar tillgången till rättigheter som till exempel sjukvård och skola. Med egen administration har dessa kommuner större inflytande över hur pengar ska prioriteras och distribueras lokalt. Dessa autonomier innebär även att folket har större inflytande över sin egna mark och sina naturtillgångar.

När omröstningen kom till Chipaya vann majoriteten som röstade för, med 91 procent. Vad gäller övriga kommuner i Bolivia så har cirka 200 inte skickat in en ansökan om att bli självstyrande. Detta beror mycket på bristande information och kunskap, något som Kawsay jobbar aktivt med att sprida.

Jag och Sara ska tillsammans åka tillbaka till Chipaya om några veckor för att ta reda på mer om dessa urfolksautonomier. På Kawsays vägnar så genomför vi intervjuer i både Ivitipora (Charagua, den första urfolksautonomin) och i Chipaya. Syftet är att göra en video som dem kan använda som verktyg för att sprida mer information om vad en autonomi innebär.

Foto: Cajsa Mosbakk