Vi är vad vi gör, för att ändra vad vi är, är de ord som genomströmmade under helgens konferens kring eko-jordbruk. De organisationer som närvarade under helgens konferens är alla organisationer som visualiserar positiva sociala och miljömässiga konsekvenser av eko-jordbruk. Konferensen handlade om att hitta jordbrukssystem från ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Mötet bekräftade behovet av att ta itu med de kamper som uppstått i följd av Uruguays intensiva jordbruksproduktion och försvagning av landets livsmedelssuveränitet. Den uruguayanska ekosystem och samhälle hotas till följd av användningen av genmodifierade frön och import av livsmedelsprodukter med lågt näringsvärde. Den internationella marknaden äventyrar den nationella och lokala suveräniteten genom att inte tillåta loka producenter att konkurrera på grund av överflödet av billiga, om lågt kvalitets produkter. Helgens möte kringgick till att hitta lösningar till Uruguays problem med matproduktionen.
I slutet av konferensen togs en deklaration fram bland samtliga organisationer inom nätverket och används som riktlinjer för organisationerna. Deklarationen bekräftar att förändring är möjligt, dock måste det göras i samverkan med samhället. Det civila samhället har ett ansvar att utbilda allmänheten kring behovet att respektera naturen, människan och livet. För att bevara Uruguays livsmedelssuveränitet, måste statliga aktörer pressas till att följa samma moraliska stöd av ekologiskt jordbruk.
En kvinna böjer sig ner och bryter av en korianderkvist. Framför henne breder det ut sig en matta av gröna växter. Hon och elva andra kvinnor befinner sig i ett växthus och lyssnar på Rigzin Chhorol som är ägarinnan. Rigzin och organisationen LEHO anordnar tillsammans i byn Shey en utbildning i skötsel av växthus. Insidan på växthuset är en grön oas i en omgivning som är kall och ogästvänlig.
Rigzin berättar för kvinnorna om jordens fertilitet, om att behålla värmen, bekämpning av skadedjur och att använda så lite bekämpningsmedel som möjligt. Utanför är det kallt och torrt, inuti är det varmt och fuktigt. Det är villkoren för att lyckas på vintern i ett område som Ladakh. Växthuset organiserades av LEHO och byggdes och finansierades av volontärer från Storbritannien för två år sedan. Att just Rigzin valdes ut har sin förklaring:
– Rigzin var en progressiv bonde som fick sitt förra växthus förstört i översvämningarna som drabbade området 2010. Hon valdes ut för att hon inte hade någon inkomst och för att hon arbetade för att driva ett ekologiskt jordbruk, säger Tashi Thokmat biträdande chef på LEHO.
Kvinnorna på besök kommer från en avlägsen by som heter Nyarak. För att ta sig in till Leh behöver de gå fyra timmar till närmaste väg där de sedan kan bli upplockade. Innan den nya vägen byggdes var det en vandring på flera dagar. Från Leh åker de sedan ut till Shey tillsammans med LEHO. Nu är kvinnorna nyfikna på hur allt fungerar och ställer frågor som rör egna erfarenheter.
– Kvinnorna har aldrig sett ett växthus som detta. De är väldigt imponerade, speciellt med inkomsten Rigzin får på vintern, säger Tashi.
Utanför växthuset gräver Rigzin Chorrol upp rötter från jordgubbar åt kvinnorna att ta med sig hem.
Inkomsten över hela vintern uppgår till 10 000 rupies, att jämföra med att nästan inte ha någon inkomst alls över vinterhalvåret. Växthuset består av tre sidor av dubbelväggar av tegel som har tio centimeter av isolering mellan sig och den fjärde sidan är en plastduk som släpper in solljus för att värma upp växthuset.
– Växthuset har bara varit positivt för mig. Jag känner mig självständig, kan spara pengar och behöver inte be min man om pengar. Nu kan jag betala skolavgiften för mina barn, säger Rigzin.
Hon använder sig av kospillning och har en egen kompost för att få växthuset att blomstra. Tidigare använde hon mycket kemikalier i sitt jordbruk, vilket hon nu nästan helt har slutat med.
– Framöver vill jag odla fler plantor och grönsaker. Allra helst vill jag odla upp småplantor för att kunna sälja vidare, säger Rigzin.
Att genus och jämställdhet är ett hett ämne i Sverige är det nog ingen som missat. Men att jämställdhetsfrågan fått fäste i Indien är det kanske färre som vet. Detta visade sig även på Framtidsjordens Asiatiska nätverksmöte där många punkter berörde just kvinnor och deras rättigheter. Ett stort problem som framkom är att kvinnor inte har kunskap om sina lagstadgade rättigheter, eller att deras rättigheter inte implementeras i praktiken. Det berör allt från markrättigheter till sociala rättigheter. Till exempel har en av Framtidsjordens medlemsorganisationer utfört studier i det indiska distriktet Tamil Nadu som visar att 80 % av jordbruksarbetet utförs av kvinnor. Trots detta anses majoriteten av dem inte vara bönder och saknar juridisk rätt till marken. Något som sätter dem i en beroendeställning till männen och på så vis käppar i hjulet för jämställdhetsprocessen.
Denna problematik ligger till grund för ett av de tre delmålen som de asiatiska organisationerna har bestämt sig att arbeta mot. Målet syftar till att stärka kvinnor och deras rättigheter för ett mer jämställt och inkluderande samhälle. Trots ett stort utrymme i debatter tenderar dessa frågor inte sällan att stanna just där, i ett teoretiskt plan eller som ett delmål i arbetet.
Vi är nu därför extra glada att kunna meddela att frågan även fått utrymme i nätverkets representantutformning. Trots att de flesta organisationerna skickade manliga representanter till nätverksmötet röstades för första gången inte bara en utan två kvinnor in i den Regionala Styrgruppen och en i nätverkets Internationella Råd. Vilket inte bara betyder att en kvinna för första gången röstats in utan att det nu även är jämn könsfördelning i de båda råden. Den Regionala Styrgruppen består av fyra demokratiskt valda representanter som fattar beslut som är gällande för de elva asiatiska medlemsorganisationerna, medan det Internationella Rådet syftar till att öka samarbetet mellan de Asiatiska och Sydamerikanska nätverken. Råden har en viktig roll för närverket och utformningen av organisationernas projekt, vilket gör det viktigt med kvinnorepresentation även på en högre nivå.
Chandra från CIRHEP blev vald som representant till både det Internationella Rådet och den Regionala Styrgruppen.
The concept of Corporate Social Responsibility (CSR) is a commitment made by corporations in the form of self-regulation to take responsibility of the social and environmental effects of their business operations. While this commitment is intended to promote social and environmental accountability, there appears to be an inconsistency of policy versus practice. A term synonymous with this discrepancy is ‘green-washing,’ in which companies deceptively market themselves in order to gain a social license to operate.
Established in 2008 and organised by a media partnership of Basta!, the Multinational Observatory and Real World Radio, the Pinocchio Climate Awards is an initiative to expose the devious malpractices of corporate giants. As stated on the Pinocchio Awards website, it “calls for binding regulation for corporations, and highlights the need for an Energy Revolution, to bring justice for people affected by climate change, an end to fossil fuels and support for community-owned renewable energy.” Three Pinocchio Awards will be given this year – one in each category of lobbying, green-washing and local impacts. The nine companies that have been nominated this year are Anglo American, Sofiproteol-Avril, BNP Paribas, Chevron, EDF, Engie, Shell, Total, and Yara. Abuses by these companies vary from mining-induced displacement and environmental contamination, to the detrimental social and environmental effects as a result of agribusiness.
The winners of last year’s Pinocchio Awards include the familiar corporation giant, Shell, as well as GDF Suez and Samsung. Winning with 43% of the vote, Shell’s development of shale gas projects was subject to criticism due to the company’s lack of consultation with local communities, the exploitation of nature protected areas, exposed toxic waste and lack of financial transparency. GDF Suez was also condemned due to their lack of financial transparency as a result of claiming to collect 2.5 billion euro from private investors to finance their “clean energy” projects. However, the company has failed to publish a list of these projects and is suspected to be using these funds to further invest in fossil fuels. Lastly, Samsung made the winners list due to their human rights violations and the poor working conditions in their production factories in China due to long working hours, low wages, and the use of child labor.
The Pinocchio Climate Awards initiative is significant as it is aimed towards merging a corporation’s commitments of CSR with their business operations. Moreover, it puts pressure on companies to operate in an ethical and honest manner in order to avoid being put on the Pinocchio nominee list.
Voting for the 2015 Pinocchio Climate Awards commenced today (the 3rd of November) and ends on the 2nd of December. The winners will be announced on the 3rd of December in Paris. Who will you vote for as the worst company? Visit www.pinocchio-awards.org to cast your vote!
Nu i dagarna har den flesta av framtidsjordens praktikanter 2015/2016 lämnat Sverige ochvi som kommer att vara i Södra Indien och Sri lanka har landat på det asiatiska nätverkets regionala möte, som visat sig vara en av de bästa tänkbara introduktionerna till praktik hos framtidsjorden.
Mötet hölls hos Gami Seva Sevana på Sri lanka och närvarade gjorde representanter från nätverkets alla indiska medlemmar, från Ladakh i norr till tamil nadu i söder.
Framtidsjordens nätverk är fyllda utav mångfald och människor som kommer från olika förutsättningar. Under de första dagarna fick vi lära oss att längst upp i Indien, i Ladakh, är det väldigt kallt och ibland kan det vara väldigt svårt kultivera markerna under vinterhalvåret. I södra Indien däremot, i Tamil nadu, går det ibland att skörda tre gånger under året – vilket är en fantastisk förutsättning för lokal försörjning av mat.
”Future Matters” är ett nyhetsbrev som cirkulerar inom det asiatiska nätverket och som distribuerades under mötet.
Något som även var ett intressant inslag under veckan var de olika matvanorna som skulle förenas i en måltid. Deltagarna från Ladakh var, likt vi svenskar, ovana med den starka kryddningen av maten vilket var en stark vana hos de deltagare som kom från södra Indien. Detta ledde till både skratt och förvirring samtidigt. Shanti från GSS som lagade all god mat under veckan lyckades dock tillgodose de mesta av allas olika vanor. Så kan det vara när människor med olika tradition och vanor ska komma överens – men det går!
Förutom att mötas och göra sig bekanta med varandra fokuserade deltagarna på framtiden och utvecklingen av det nya progra
mmet som ska styra verksamheten de kommande åren. Det asiatiska nätverket har ett gemensamt projekt som går i cykler om tre år och i nuläget är det dags att ta fram nya mål och visioner, något som kräver stor eftertänksamhet och tid. Under mötet var det många utav mötets deltagare som kliade sig i huvudet men lika ofta slog de huvudet på spiken och idéerna frodades. De första kreativa stegen har tagits i riktningen mot ett nytt program men än återstår det månader innan den sista punkten är satt. Det övergripande målet för det period som nu är på väg att ta slut är: ”empower communities for food sovereignty and sustainable eco-systems”, med diverse delmål och indikatorer för att nå dit.
För oss praktikanter har det här mötet varit en gyllene möjlighet att komma nätverket närmare och gett oss en bredare bild av vad våra praktikorganisationer gör. Vi har mycket kvar att sätta oss in i men nu har vi fått ett intresse som kommer att fortsätta att gro, precis som det kommande programmet och även växterna utanför konferensfönstret på Sri Lanka.
En dag fick vi följa med tre medlemmar från Ahora es Cuando till ett fängelse utanför Buenos Aires, för att delta i en odlingskurs. När vi kom fram möttes vi av en vakt och fick lämna ifrån oss våra pass för att få tillstånd att komma innanför stängslet.
Vi kom fram till en utomhusgård, som bestod av en stor gräsyta med en grönsaksodling i ett hörn mot fängelsebyggnaden.
Medlemmarna från Ahora es Cuando var nöjda. Killarna hade hunnit långt sedan senaste lektionen, och grönsaksodlingen var nästan helt klar. Det stod redan en kille och väntade vid odlingen och fler dök upp efter ett tag. Några fortsatte att arbeta på grönsaksodlingen medan andra mest tittade på och pratade med varandra.
Fängelset är en sista anhalt för fångar som snart får komma ut. Killarna vi träffade hade mellan två månader och två år kvar av sina straff. De tyckte att de i jämförelse med tidigare anstalter hade mer frihet här. Fängelsetiden såg de framförallt som tid att sitta av, och de tyckte tiden gick långsamt.
Intresset för Åsa och mig var stort. Killarna berättade att det sällan kom folk utifrån för att hälsa på. De var väldigt artiga och hade många frågor om Sverige, och vad vi tyckte om Argentina. Åsa började spela fotboll med dem och jag hängde på, men vi fick tillsägelse av en anställd som menade att det trots allt var ett fängelse och att de intagna inte skulle ha det allt för kul. Så vi återgick lite besvikna till arbetet med odlingen.
Efter lektionen hade vi en mötesstund där framtiden för grönsaksodlingen diskuterades. Det var den sista lektionen och tanken var att killarna nu själva skulle ta hand om odlingen, och det fanns ett också ett intresse för att fortsätta odla.
Medlemmarna i ”Ahora es cuando” pratade om vikten av att finna saker som man gillar och får energi av. Killarna berättade att det betydde mycket att folk kom utifrån och bemötte dem utan förutfattade meningar. Killen som stod och väntade vid grönsaksodlingen, ville gärna arbeta med jordbruk efter sin fängelsetid.
I Argentina är straffen generellt sett längre jämfört med Sverige, och man kan bli straffad från och med 16 års ålder. Det finns tillgång till skola och arbete, men få aktiviteter utöver det. Kommentaren att inte ha kul i fängelset, vittnar om en gammaldags inställning till fängelsetiden som ett straff snarare än som en möjlighet till förändring.
För ett tag sedan åkte ett gäng från Pereyra på den fröfest, La fiesta National de la Semilla, som varje år hålls i Uruguay. Det är REDES, som också är med i framtidsjordens nätverk som är med och organiserar eventet. Vi kom som besökare och deltog vid spännande föreläsningar och de workshops som hölls. Personligen fick jag upp ögonen för betydelsen av frö-nätverkande. Fördelarna med att ha stort utbud av fröer av samma art och stor mångfald är många; näringsinnehållet är i regel bättre, angrepp slår mindre hårt på grödorna vilket minskar behovet av besprutning, och det står i kontrast till de genmodifierade mono-kulturerna som annars lätt uppstår. Vi lärde oss mycket och hade kul.
Det blev en liten film av vistelsen. Kolla på den nedan!
Vid Avenida 9 de julio, en av Buenos Aires största gator, har representanter från urspungsbefolkningsgrupperna Qom, Wichí, Pilagá och Nivacle campat i över 70 dagar. De kommer från Chaco provinsen i norra Argentina och protesterar för att de inte får sina mänskliga rättigheter uppfyllda.
Trots att Argentina har nationella lagar, en artikel i grundlagen samt skrivit på internationella konventioner skapade för att säkra ursprungsbefolkningens rättigheter, finns det en utbredd diskriminering och fattigdom.
Representanterna menar att det i deras samhällen finns en stor utspridning av sjukdomar, så som tuberkulos samt att det finns en problematik med hatbrott och polisvåld riktade mot ursprungsbefolkningen.
De ställer krav på regeringen och vill påkalla uppmärksamhet till sin situation. Än så länge har de inte fått gehör på sina krav, och säger att de stannar tills kraven uppfylls. Vid lägret har det genomförts stödmanifestationer med live musik och de säljer även hantverk i form av korgar samt smycken för att finansiera sitt uppehälle.
Barn som leker, bilden är inte direkt relaterad till artikeln.
Här om veckan fick vi möjlighet att följa med Pablo på ett utbildningstillfälle på en fackföreningslokal för lärare. Det var Pablo som höll i en föreläsning om hur man kan föra in miljöpedagigik med hjälp av lekar. På så sätt fördjupas förståelsen för samband och hur system länkas samman, för resursförbrukning och för det ekonomiska systemet.
Det slog mig vilken makt han hade att påverka en stor del av samhället just där och då. Det var cirka 50 lärare i salen som alla var där för att vidareutbilda sig. Genom att Pablo spred sitt engagemang och sin kunskap så hade han möjlighet att påverka dessa 50 lärare. De i sin tur undervisar var och en åtskilliga elever som under sina liv kommer komma i kontakt med många människor.
Att tänka globalt och agera lokalt är ett väl använt uttryck som inte desto mindre stämmer bra överens med Pereyras arbete. Det är engagerade i ett antal miljöfrågor och i det arbetet får jag och Klara komma med på ett hörn. Det känns kul!
