Igår var vi på Mahabodhi International Meditation Centre (MIMC) här i Leh. Meditation centre känns dock som ett missvisande namn då centret innehåller så mycket mer, hela platsen är ett sånt där ställe som får en att känna sig lite lycklig bara av att vara där. Främst jobbar organisationen med utbildningsfrågor men ett stort antal andra verksamheter ryms på det 100 hektar stora Devachan-campuset.
När vi kommer in i receptionen på Devachan Campus möts vi av buddhistisk musik och en stämning som får oss att sänka rösten när vi pratar. Överallt hänger tavlor med kloka citat och hela omgivningen sprider en känsla av lugn och harmoni. Utomhus omges campuset av buddhistiska symboler, flaggor och mantran. Åt alla håll skymtar vi tempel, bönehjul, målningar, stupas och färgglada böneflaggor i det annars karga bergsökenlandskapet.
Centret är först och främst ett buddhistiskt välgörenhetsprojekt startat av Venerable Sanghasena Mahathera men de erbjuder även meditationskurser för såväl lokalbefolkning som turister.
Maha Bodhi är en sydasiatisk gren inom Buddhismen som jobbar för att stärka Buddhismen i Indien. Mahabodhi är också namnet på ett av Buddhismens viktigaste och heligaste tempel, vilket betyder ungefär Great Awakening Temple.
Mahabodhi International Meditation Centre startades 1986 men kom igång på riktigt 1991 när Devachan Campus började byggas i Choglamsar precis utanför Leh. Området som på den tiden var tom ökenmark är nu ett blomstrande campus och hem för omkring 500 personer i alla åldrar.
Venerable Sanghasena Mahathera ville erbjuda utbildning till barn i utsatta byar och 1992 började den första skolklassen på Devachan Campus. Det var då 25 elever, idag inhyser campuset 130 pojkar och 140 flickor. Alla barn kommer från svåra förhållanden och skulle annars endast genomgå en väldigt bristfällig utbildning, om någon alls. Alla kostnader för utbildning, mat, logi och sjukvård finansieras av donationer från sponsorer, såväl organisationer som företag och privatpersoner.
Tyvärr är utbildningssituationen i Ladakh ett stort problem utan tydliga svar och även om MIMC inte erbjuder en fulländad lösning förbättrar de livet avsevärt för de barn som har turen att få delta. Generellt sett är jag tveksam till systemet att privilegiera vissa barn med privat utbildning, då det ofta försämrar situationen ytterligare för de som inte blev utvalda, men just nu lyser alternativen med sin frånvaro. (Och detta är en fråga att diskutera vid ett annat tillfälle.)
Utöver ovan nämnda skolbarn erbjuder MIMC samma villkor för blinda barn. De blinda barnen har egen logi på campuset men studerar tillsammans med de andra barnen. MIMC utbildar även unga nunnor och munkar som också studerar tillsammans med de övriga eleverna. I dagsläget bor mellan 25 och 30 munkar och lika många nunnor på Devachan Campus.
Eftersom efterfrågan är större än de platser som MIMC i nuläget kan erbjuda på Devachan Campus har de startat mindre skolor i tre byar, vilka tillsammans tar emot ungefär 400 studenter. Dessa studenter bor dock inte på skolan. MIMC erbjuder också sina studenter möjlighet till högre utbildning på anda platser i Indien. För att underlätta för kvinnliga studenter har MIMC bland annat startat ett hostell för kvinnliga studenter från Ladakh i Chandigarh.
Det anordnas också läs- och skrivkurser för kvinnor som inte fick någon utbildning som unga.
Barns rätt till utbildning är alltså en av de mest centrala punkterna på Devachan Campus, men där finns som sagt mycket mer. En av mina personliga favoriter är ålderdomshemmet. Just nu bor ett trettiotal äldre personer samt ett antal personer med olika typer av funktionshinder på äldreboendet. Detta är personer som av olika anledningar inte har någon familj som kan ta hand om dem. På Devachan campus får de boende, mat, medicinsk vård och socialt umgänge. Förutom övriga på boendet har de regelbunden kontakt med skolbarnen, turister och andra campus-besökare. Även dessa platser är fullt finansierade med hjälp av sponsring och donationer.
MIMC engagerar sig också i miljöprojekt som innefattar bland annat vattentillgång, växthus och solkraft. På campuset finns också ett sjukhus och många samlingshallar, meditationsplatser och tempel.
På somrarna anordnas meditationskurser för besökare. Bland annat finns ett populärt tredagars-program för turister som innehåller meditation, yoga och lektioner i buddhistiska traditioner. Det finns även längre program på till exempel 1.5 månad. Det är bland annat genom dessa kursdeltagare som campuset finansieras.
Organisationen jobbar utifrån den buddhistiska tron och vill sprida dess värderingar men är också öppen för andra övertygelser, till exempel deltar MIMC regelbundet i ’inter-faith-meetings’.
Detta är några av de många projekt som drivs av Mahabodhi International Meditation Centre och vi är båda överens om att Devachan campus verkligen ett fantastiskt initiativ av någon som har gett sitt allt till förmån för andras lycka.
Ett svar på ”Mahabodhi International Meditation Centre”